Jag älskar att allting är så sårbart

De sista månaderna har jag insett att livet är så värdefullt för att det är så sårbart. Det är sårbarheten som får oss att gå upp på morgonen, för vi vill att varje dag ska vara så bra vi någonsin kan åstadkomma, eftersom man aldrig vet hur många man har kvar. Det är sårbarheten som får oss att kasta oss huvudlöst in i en relation, ut på en resa eller vad som helst som är viktigt. Om allting vore stabilt skulle det inte finnas något att kämpa för - men vi skapar vår egen lycka, tillsammans med de man älskar, för man vill varje dag visa att man älskar.

Det kan låta som en negativ livssyn - att man motiveras av att allting när som helst kan ta slut. Det finns självklart så mycket mer som motiverar - kärlek, glädje, mening, lust, passion, dygd - men det är sårbarheten som gör det hela så vackert. När Anna hoppade på båten i Halong Bay gjorde hon det kanske av sårbarhet - hon ville uppleva den sydkinesiska paradiskusten innan det var för sent.

Allt kan ta slut på ett ögonblicks sekund. Varje steg vi tar är sårbart, varje gång vi öppnar oss för någon lämnar vi oss sårbara, varje gång man vågar leva lever man i sårbarhet. Det är det som gör livet värt allt besvär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0